Det lackar mot jul
Lite tidigt, jag vet, men så långt bort är vi inte. Första snön har lagts sig utanför huset, hinner nog smälta bort en vända, men ändå en påminnelse om vad som komma skall.
Lite tidigt, jag vet, men så långt bort är vi inte. Första snön har lagts sig utanför huset, hinner nog smälta bort en vända, men ändå en påminnelse om vad som komma skall.
En första reflektion jag fick från förlaget redan innan redaktören läst det var att de upplevde texten för lång! 97 000 ord närmare bestämt. De har som riktlinje att manuset ska ligga på omkring 80 000 ord! Jag informerade att det nog inte var möjligt att komma ned dit, men att jag skulle nagelfara första manuset igen. Så här sitter...
Så var arbetet igång med att ge ut mina böcker igen, den här gången via ett hybridförlag som kommer att stötta mig i marknadsföringen av böckerna. det betyder att jag får chansen att gå igenom mina manus för de två första böckerna igen. Har nu arbetet färdigt med Publius Bekännelse som förmodligen kommer att få en ny titel som...
Jag har inte varit helt nöjd med med lanseringen via Vulkan, inte att de inte har levererat det som lovades, det gjorde dom, men jag har insett att marknadsföringen är så mycket svårare än vad jag föreställde mig. Det som ingått är att böckerna ligger upplagda på Vulkans hemsida som beställningsvara och att de marknadsförs på några andra säljsidor,...
Ja, vad är en bok värd? Ska jag bara titta på kostnaden att trycka den så landar det på runt 80 kr totalt per bok. Tid och möda man lägger ned är det ingen idé att ens försöka räkna på och något man inte ska förvänta sig ta med i kalkylen då det ändå är en hobby.
Sammanställning av jubileumkampanjen
Måste få passa på att marknadsföra denna eminenta podd. Jag tillbringar många timmar i bil då jag pendlar mellan Älvsbyn - Sävar - Bredbyn i mitt arbete. Under dessa resor har Jack Werner varit ett fantastiskt sällskap med sina kusliga och krypande berättelser. Från början var det sådant han fann på nätet, men har med tiden blivit ett forum...
David Aretorns skrivresa började i årskurs fyra med lärare Aino Eriksson i Flarken. Han hade innan dess kämpat med läs- och skrivsvårigheter, som visade sig vara dyslexi.
Då och då kläcker någon ur sig lite uppgivet, "Vad är meningen med livet", att då svara 42 är lite av en vattendelare. Antigen får man ett brett leende eller så ser personen i fråga bara dumt på en. För er som ler är det ett tecken på litterär bildning, för er övriga, tja, jag känner en djup sorg för er del....
Så var vi i början av ett nytt år. Vad för planar kan man ha för den då tro?