Då och då kläcker någon ur sig lite uppgivet, "Vad är meningen med livet", att då svara 42 är lite av en vattendelare. Antigen får man ett brett leende eller så ser personen i fråga bara dumt på en. För er som ler är det ett tecken på litterär bildning, för er övriga, tja, jag känner en djup sorg för er del....
Så var vi i början av ett nytt år. Vad för planar kan man ha för den då tro?
Så då var det dags för Jul på Avion Umeå igen. Två dagar, lördag till söndag den 16 - 17 december med förlängda öppettider.
Känner efter bara haft fokus på Den sjunde dagen - serien så behöver jag fokusera en stund på något annat för att utveckla skrivandet. Då jag är förtjust i Creepypodden och de historier som berättas där så känns det som en rolig utmaning att skriva en själv. Blir mer en novell som jag tänkte prova att skicka in till podden. ...
Så då var omslaget klart. Under dagen kommer inlagan också att vara klar och då bär det iväg till tryckeriet. Förhoppningen är att ha den tryckt lagom till december.
Till första boken hade man inte så mycket mer än färdiga bilder eller former att använda sig av. Därav en svart bok med en eldring. Fanns det någon symbolik där, nej inte riktigt, men kanske den mest effektfulla jag fick till utifrån det jag hade för stunden.
Så då var vi igång med tredje boken. Blir alltid lite ångestladdat vid varje start av en ny bok. Håller historien och kan jag behålla drivet och intresset genom den? Känns alltid lite överväldigande, men brukar med tiden halka över till ett nöje.
Hon nickade. Ett krokigt darrande finger närmade sig den leende flickan.
Utdrag från boken när han träffar Helmuth för första gången.
"Mästaren, jag är här för att personligen överta ansvaret för Alfa enligt Den Äldstes order."
Hon höll upp ordern.
Han stelnade till för en stund medan han läste. Leendet blev bredare.
"Verkligen? Vad får dig att tro att du är värdig henne?"
"Ifrågasätter du Den Äldstes order?"
Han tog ett steg mot henne och hans ansikte hårdnade....